Hundklubben som jag är med i, Björkstades hundklubb, har allmänlydnadsträningar på måndagar. Ikväll var det jag som var ledare.
Vi är alltid två ledare per tillfälle. Och delar upp oss i valp- och allmän-lydnad. När jag kom dit så var den andra tränaren inte där! Som tur var så var den en tjej som också brukar vara ledare där, så hon tog hand om valpgruppen.
Jag körde två inkallningsövningar, sitt - stanna kvar, sättande och läggande i gång. Och nåt mer. Det gick bra. Jag försökte få igång en diskussion i slutet om vad folk tyckte om träningen, men det gick trögt. Folk är i regel inte så intresserade där. Dom vill mest prata med sina kompisar. Det gjorde jag också iofs. :D Men mest efteråt, med Andreas.
Men överlag så gick det bra att leda träningen. Jag fick endel tips på övningar av Andreas innan.
När jag gick hem så ramlade jag. Platt på marken! Jag skulle kolla på mobilen hur mycket klockan var, stod i princip stilla, helt plötsligt så flög jag. Landade på knäna och händerna. Sen platt på mage, med mobilen under mej.. Det gjorde ganska ont. Men grejen var den att ungefär 10 meter snett bakom mej går en kvinna med sin hund. Och hon ignorerar mej totalt! Inget "hur gick det?" eller liknande. Ingen undrande blick. Hon bara traskade på och låssades som att hon inte såg mej. Och hon måste ha sett mej. Jag tog mej inte upp helt med en gång heller, snurrade till lite i skallen. Himla kärring, visa lite medmänsklighet iaf.

Här är iallafall en bild som jag blir glad av. Den är från sommaren 2006. Nästan så fin var kontakten idag med ;)



Nu ska jag stoppa vadd i öronen. Björn lyssnar på Guns N' Roses senaste skiva